Efter att svingat bowlingklot med högerarmen, dansat loss i arenan, slängt i mig en pizza, nästan tjutit till polonäsen och avrundat kvällen med paradise hotel sitter jag här medans jorden endå fortsätter snurrar runt solen och inte fan vet jag varför. Jag blir bara äldre, det är skrämmande att det var två år sen årskull 92 gjorde entré i sporthallen med klänningar och kostymer.

Ett ögonblick står man närmare en person än någon annan i hela världen, nästa ögonblick träffar man dom aldrig mer.