för varje dag som går kommer vi en dag närmare slutet. allting är som ett timglas och sandkornen bara öser ner och tillsist finns det inga sandkorn kvar att falla. undra om någon då vänder på timglaset så allt börjar om eller om sandkornen får ligga still där i all oändlighet.fast oändligheten kanske också har ett slut. vad vet igentligen jag.