jag vet inte om jag kan kalla mig själv för "buss filosofen" , det enda jag vet är att hjärnan går upp i varv så fort bussmotorn startar. Ibland sätter jag på en låt och ser hela mitt liv passera bakom ögonlocken, som en liten sammanfattning typ.

Ibland vill jag bara slänga mig ut ur bussen och lägga mig i diket och störtböla, vid sånna tillfällen har jag sannolikt lyssnat på ron pope och tänkt på besvär. Varför inte lika gärna tänka lite brutalt och som att slänga sig framför bussen? nej nej nej jag är inte som ted gärestad, har varken depressionen eller någon vacker röst.

Fast idag tänkte jag mest kring sommarn hur fort året faktist har gått.

Lite utav mina prestationer under året på Vh;
-  träffat en hel del nytt störtskönt folk
- gått upp 11 kilo, och jag klandrar cafeterians geisha som fan!
- växt 4 centimeter
- festat, festat och åter igen festat på bortaplan
- känt hur det känns att vakna upp en vardag med sällskap och tillsammans bekämpa sömnen, örfila john blund och sätta sig på bussen till skolan.