åkt på en riktig jävla förkylning, och nu pratar vi inte liten förkylning utan en brutal jävla variant. Träffade även på världens hittils trevligaste busschaufför, En rund och tjock sådan med ett million dollar smile och kinder jag skulle vilja dra i.
 
Jaha det var ju trevligt. Annars måste jag även påpeka att min bussresa hem från skolan var mer eller mindre intressant, jag drömde om att newyork sprängdes av antimaterian som var med i änglar och demoner. Sen vaknar jag upp i ett ryck av att en tant väcker mig, och till min förvåning låg huvudet faktist kvar på rutan och det syntes inte ett enda spår utav dreggel.

När jag senare upptäckte att jag inte ens var framme i hörnebocity vet jag inte om jag blev sur, eller helt enkelt nonchalera lilla tanten och fortsatte drömma om antimateria. Och ja, dethär kan ha vart ett av mina värdaste inlägg hittils . klart som fan ni bryr er om mina äventyr på bussen eller?!