jag små-ler. Tänker tillbaka på tidpunkter då man gjort bort sig i högsta grad. Citat på fyllan som inte riktigt var menade att slinka ur käften, då man nästan fått ur sig allt innan man ens hunnit tänka på vad man egentligen säger. Tillfällen då man stått med canserpinnen mellan fingrarna och påstått att man inte var nybörjare.

Somliga hävdar att man menar det man säger på fyllan, ärligt talat det stämmer nog. Det är som om orden kommer samtidigt som tanken, dock ibland med en ganska överdriven tonart som upplevs skrikig och jobbig. Jag menar nog iallafall det mesta som slinker ur mig, även om jag betér mig som en jobbig tjej med stämmband som uppnår 300 decibel.

Men endå, Tänk om någon  aldrig skulle göra bort sig, aldrig säga dumma ord eller hoppa runt som en bumbibjörn på energidryck, vad skulle man skratta åt? fyfan vad torrt! Att göra bort sig är vell nästan lite som att bjuda på sig själv

Däremot det där med canserpinnen, det är egentligen verkligen inte jag. Jag tycker seriöst att det är skitäckligt med rökare. Det är dyrt, man luktar illa och dör i förtid. Vad är poängen? fast ibland syndar jag. fan för mig.