Jag mår inte bra. Jag är inte lika glad. Jag var alltid glad, förut.. Det känns som att allting bara sveps bort med tiden, nutid blir till dåtid. och inte fan bryr sig världen om det.

Visst jag tycker om när tiden går, när det händer saker. Men inte när sånt som var bra, sånt som var kul, sånt som gjorde mig glad försvinner och endast blir ett dokumenterat foto eller några tomma ord fast i huvudet. Folk dör, saker förändras och folk förändras. Men tiden stannar inte, den fortsätter som vanligt. Jag hatar det. Jag hatar att du, du, du och du är borta. Vart är du nu?

Jag vill inte beskriva mig själv som en vemodig missnöjd tjej. Jag vill vara glad och peppad. Jag försöker men det går inte igenom fullt ut. Det kommer, det måste det göra.

mig och migsjälv, mitt korta hår och mitt tunna hår.