vem har sovmorgon till tjugo i elva imorn. jo jag.

Så jävla underbart att slippa lämna sin varma mjuka koja klockan 05.30. Kan nog vara bland det värsta med att vara människa, att man måste upp och passa tidpunkter. Man ligger nerbäddad i sin varma säng, det känns nästan som att sängen och en själv är ett. Sen ringer klockan som i mitt fall är "james morrisson - please dont stop the rain", som en riktig jävla plåga, riktig ånget, ÅNGEST med stora bokstäver. Man lämnar sängen och mörkret, stiger upp och gör sina dagliga rutiner. Allt går på rutin.