Jag är glad idag, om man bortser från min onda nacke. Inte hypokondriker idag. Inte heller som en biobiljett, jag vet inte vad jag är. Jag är bara jag idag och jag är glad över att saker endå kan vara som ibland

Jag ser alla upplevelser jag har framför mig, alla möjligheter och alla år. Om exakt 1 månad och 16 dagar flyger jag iväg på en jävligt nicigt goo liten resa till spanien med min bäste vän kristine. Det tänds en gnista i mig för varje sak jag har att se fram emot, finns inget bättre än att vänta på nått kul. Jag ska fan fylla i min kalender med roliga aktiviteter tills jag blir pensionär, blind och inte kan stå på egna ben.