kärlek är ett nederlag. Ingen som helst tvekan om saken, den gör folk galna, desperata, olyckliga, oroade, tårögda, meningslösa, ensamma, övergivna, ömtåliga, kontrollberoende och jag skulle säkerligen kunna fortsätta med denhär listan tills imorgon bitti. Vad är det för jävla påhittt egentligen? att man ska gå och dräggla ner sig i någon som egentligen kanske inte ens är värd det, värd besväret. Men man blir så blåögd, suddar ut alla fel bara för att lämna en liten gnista av hopp kvar. Jag är en sån person som förlåter allting, vrider och vänder på saker tills jag tror att det ska bli bättre. Men tillslut inser jag att det blir jag som är dum i huvudet i slutändan, men det förstår jag inte förns gnistan har slocknat helt och jag tänker tillbaka. Men vafan det är inte så lätt när man väl står där på sina ensamma ben helt såld.

och ja, hela mig blogg kanske handlar om mig och mina pessimistiska åsikter om saker. Jag verkar nog säkerligen ha en hyffsat mörk livssyn, fast när allt väl rullar på är jag gladare än glader det är bara nattetid som allt kommer över mig. Så för att ljusa upp det hela några nyanser kan jag ju passa på att påpeka att jag haft en underbar dag med två vänner stekandes vid simsjön och en kväll med tjejhäng innan jag tog cykeln hem i pyjamasbyxor och hamnade här. Solen ger mig verkligen extas!