jag vill nog inget hellre än att bara springa härifrån, plocka fram mitt sudd, sudda sudda sudda sudda ut de senaste månaderna, komma ut på blanka blad igen. Men det går inte, jag är för känslig, har kommit till en punkt där jag inte jag vända och låtsas som ingenting, en punkt som gör förbannat ont. Hur fan lyckas jag jämt.

ska jag bara vara, utan att förstå nånting. Det är så det ser ut.