söndagmorgon och jar är härmed emo-förklarad sittandes på golvet med grovångest och thåström. Ärligt talat vad fan är mitt problem? jag kan nästa håna mig själv så jävla patetisk jag är. Jag säger ständigt att jag ska rycka upp mig, det gör jag väl i kankse sisådär 24 timmar sen dalar det utför och jag är tillbaka här liggandes på golvet med musik som passar in och en död blick upp i taket.

Hur elak och respektlös kan en människa bli? Det vet jag inte, men om det är så som min mage talar är det förmodligen det svinigaste någon någonsin gjort mig. Eller också blir det helt tvärtom och jag kankse redan sitter och skrattar åt dethär om några timmar. För så ofta vänder det..