tiden bara har runnit iväg och jag vet inte riktigt vad jag gjort med dethär året. Denhär helgen för exakt ett år sen satt vi på kristines balkong och pimpla vin för att senare möta upp våra grabbar och spela fyllefotboll på smulebergs fotbollsplan. Sen hängde vi runt på tibro, runda om fötterna i kvällssolen och när det slutligen blev natt gick vi hem och somna gött hos kristine.

Vi invigde första doppet i örlen, låg på bryggan och sola timme efter timme. Jag vet inte varför jag alltid kommer att minnas den helgen, jag vet bara att jag mådde så sjukt bra och det bara sprudlade av lycka. Tänk vad mycket som kan hända på ett år. Människor man som man tagit förgivet att alltid finnas där försvinner ut ur ens liv, det givna party gänget rann ut i sanden, saker vändes upp och ner och nu sitter jag här 30onde maj ett år senare och vill inget hellre än att flyga tillbaka. Jag har aldrig tidigare tänkt på vad allt förändrats, det bara slog till nu. 

Och just för att det är 30onde maj tänker jag lite för mycket på dig också albin, jag kollar igenom alla spårade filmer från förra våren/sommaren. Det kan plötsligt bli så uppenbart, du finns inte här längre och det är när man ser alla minnen man verkligen förstår hur sjukt mycket plats du tog, en bra plats. Gängets pajas, sköning jag vet inte ens vad jag ska sätta för namn på dig men jag kan inte undgå ett brett jävla leende när jag ser dig. Sjukt att du inte är här längre, så sjukt sjukt sjukt. Åååh vad jag saknar dig och allt nu!

varg klippet på 1,37.. jag skrattar så jag dööör! Nu gråter jag med