rätt seg och sleten äckel idag med tanke på de generösa 3 timmars sömn gud skänkte mig inatt. Men jag var bara tvungen att trotsa sömnen lite så begav mig ut och sprang 5 kilometer. Mycket hurtigt josefine!

Jag har kommit på en bra liknelse på hur mitt liv faktiskt ser ut just nu, jag är bananskals-glidaren. Jag glider runt på hala skal, ibland trillar jag av (rätt ofta) och då står jag helt still i min ensamhet men sen tar historian fart igen och glidet blir bättre, humöret lite gladare och hoppet lite högre. Jag skulle behöva en kille med fiskehov som kunde fånga mig varje gång jag trillar, och inte någon som puttar mig. Det är fan vad jag behöver, där har vi det konstaterat, någon frivillig?