jag fumlar runt igen, vet inte. Eller jag vet något, men jag vill inte veta. Hoppet sviker mig alltid, allting blir alltid en fet jävla besvikelse, gång på gång. Jag bygger upp någonting inom mig själv, inte med detsamma, för det vågar jag inte, då skulle det lika gärna kunna kvitta. Men jag bygger upp någonting efter ett tag, som en dröm eller ett mål och jag hoppas så grovt på att det ska hända nått. Jag kan lika gärna strunta att börja hoppas med detsamma. Det är samma visa varje gång, försöker intala mig att det inte kommer bli så denhär gången, sen går någonting alltid snett och alla mina hopp och dagdrömmar faller isär inom loppet av en sekund. Jag bara undrar när det ska gå bra, vad är jag för retard?

jag klarar inte av dethär en gång till. Någonting som tog mig med storm, får mig att sväva i flygande skor och sedan falla som en sten. sug