hemma efter 1 timmes springtur bland kosserna och naturen. Ack vad länge sedan det var, jag la av helt i juli. Och då slog det mig hur allt var annorlunda då. Då sprang jag kilometer efter kilometer för att tänka tänka tänka tänka, jag hade bara en enda sak i huvudet, det var du. Hur fan jag skulle bära mig åt, hur jävla länge jag skulle vänta, vänta som någon sa. Jag väntade förgäves och allt gick åt helvete endå. Vilket jävla halvår jag hade.

Och precis just idag visste jag inte riktigt vad jag skulle tänka på i farten, kändes mer som jag bara hörde mitt egna flås i bakgrunden av musiken i öronen och kroppen som stegvis överflödas av nostalgi, och jag visste inte om jag skulle kalla mig själv för glad eller inte.